Hör trumpeterna ljuda och folkropen skalla

Igår eftermiddag passade jag på att ta en bild över Stockholm då bussen långsamt och sorgset rullade mig hemåt till Norrköping igen.

Förra veckan tog min arbetslöshet en väldigt abrupt vändning då jag under måndagsmorgonen plötsligt fann jag mig själv i mitt alldeles egna och väldigt nya arbetsrum. Veckan innan fick jag nämligen ett samtal där personen i fråga fått reda på mig genom en rekommendation och således fick jag mig en timanställning på samma verk som jag jobbat tidigare, fast denna gång på en helt annan enhet med helt nya kollegor.

Det känns såklart både väldigt roligt och spännande att återigen ha fått rutin på livet och att lära känna de nya personer jag arbetar med samt att lära mig de nya arbetsuppgifter jag blivit tilldelad. Känns helt sinnessjukt skönt att få något vettigt gjort om dagarna igen, om jag för en gång skull ska vara helt ärlig.

För att återgå till Stockholm så var jag där uppe för att besöka min underbara flickvän Josefine som då bor där uppe. Spontan blev den på så vis att vi inte planerat att ses alls under helgen men då hon lyckades få ledigt från jobbet passade jag på att boka en buss i fredagseftermiddag som redan en timme (och galet hektisk packning) senare rullade mig mot en lyckligare helg.

Och åter igen räknar jag ned dagarna till på torsdag då hon äntligen kommer hit till stan så vi kan spendera påskhelgen tillsammans.

Nu ska jag fortsätta tvätta. Sen ska jag försöka mig på att diska rent det nödvändigaste av all, till synes, självförökande disk för att kunna ge mig på lite matlagning. Något jag känner mig allt annat än taggad på efter en lång (men oerhört rolig) dags arbete.

Dylan

Bomber och granater

”Nu ska jag blogga!”, tänkte jag och planerade att dundra på med årets mest omtalade comeback i textform. Men redan nu märker jag att det känns knakigt att komma igång igen efter en månads uppehåll. Anledningen till detta oplanerade uppehåll är egentligen, som jag tidigare nämnde, att bloggen strular och att jag inte orkat ta tag i att be någon fixa det.

En annan anledning jag först tänkt skylla på är att mitt liv är ganska så händelselöst för tillfället. Men det har ju trots allt aldrig hindrat mig att blogga under dessa tre år som jag haft den här bloggen. Så det vore en både dum och dålig anledning att skylla på.

Faktum är att jag ändå haft lite saker för mig. Med betoning på lite. Och väldigt. Väldigt lite saker. Jag är fortfarande något brutalt arbetslös men har ändå som mål att försöka råda bot på det när jag väl orkar. Livet i allmänhet rullar på som vanligt då jag under veckorna mestadels sitter hemma (ni anar inte hur många tv-serier jag tagit mig igenom) och under helgerna, trots mina misslyckade försök till lugnare helger, fortfarande finner mig själv ute på krogen i goda vänners lag. Senast i helgen var det 60årsfest där bilden ovan är tagen. Tyckte den var så sjukt bra att den kändes värd att ta med i min stora blogg-comeback.

Men se inte det här inlägget som en comeback. Snarare som en påminnelse om att jag faktiskt fortfarande finns och lever. Och en anledning till att jag ska kunna få skriva av mig litegrann.

Idag får jag finbesök från Stockholm av Josefine. Har sett fram emot det något enormt så nu blir det till att försöka städa lägenheten så den blir beboelig för fler än mig själv de kommande dagarna.

Dylan

Var dag tar sin tid

På fronten intet nytt. Bloggen strular litegrann, som ni nog sett, därav har det inte blivit så mycket uppdaterande den senaste veckan. Men livet rullar på ändå. Har börjat ta mig ut ur lägenheten lite mer, börjat plugga lite mer och delvis börjat vända tillbaka på dygnet.

För en stabilare vardag, typ. Särskilt mycket roligare än så är det dock inte.

Dylan

20111022_120717 - Anne1

En rejäl inspirationsdödare

Att vakna upp idag, gå ut och köket och sedan mötas av den här åsynen kan nog få den allra bästa att tappa både den inspiration och motivation som en ny vecka för med sig. När jag insåg att det varken fanns några rena bestick, tallrikar eller glas så övergav jag tanken på frukost och gick jag lade mig under täcket en stund till istället.

Är verkligen genomusel på att ta hand om min disk men däremot desto bättre på att gnälla över hur mycket jag hatar att diska. Blir till att spendera större delen av dagen med att rensa upp i köket, ta en runda till återvinningsstationen och sen tror jag det får bli tröst i form av hämtmat.

Dylan

Om man delar upp en helg

Som jag anat lite på förhand så blev det en långhelg för min del. Nu är jag förvisso rätt ledig alla andra dagar i veckan, så livet blir egentligen lite av en enda långhelg om man ska vara helt korrekt. Det jag menar med långhelg i det här fallet är att jag och Marcus redan i torsdags inledde den lite lätt över några öl på Saliga Munken nere på stan. Lite av en uppvärmning, ett förkrök inför helgen om man så vill.

Den senare delen av fredagkvällen spenderades på Eurobowl tillsammans med Botte, Izabelle och Robban. Under den timmen vi spelade bowling sparkade jag rumpa som aldrig förr och tog för en gång skull förstaplatsen istället för sista, som alltid annars. Och som den extremt dåliga vinnare jag är kände jag mig tvungen att påpeka hur dåliga de andra de var, innan vi senare övergick till en runda biljard samt några rundor i baren.

Lördagkvällen spenderade jag bland annat med Hanna. Lagade en rätt så god kycklingwok tillsammans, såg en film och hade en allmänt trevlig kväll. Framåt midnatt råkade det för min del bli spontanutgång då jag mötte upp Viktor, Jeppe med fler nere på stan och innan natten var över hade vi hunnit avklara tre barer och en efterfest på det.

Så fredagen och lördagen blev lite av en fest medan söndagen i sin tur fick agera väldigt seg efterfest spenderad i extreme zombiemode.

Dylan

Bättre än en morot

Ännu en dag i den hopplösa arbetslöshetens tid börjar gå mot sitt slut. Åtminstone för er med en relativt normal dygnsrytm. Personligen traskar jag fortfarande runt i min vampyrperiod (som jag egentligen planerat att återställa redan förra veckan) och kommer troligtvis gå till sängs när morgondagen åter gryr.

Självdisciplin och dagsljus är för stunden två av mina tyngsta svagheter. Utöver alkohol, nikotin, pengar och koffein…

Idag motiverade jag fram en långpromenad hela vägen bort till Ingelsta Shopping genom att ta en lunch och fika tillsammans med John. Det har snöat en hel del här i stan idag och det var årets snöoväder utanför ungefär samtidigt som jag snörade på mig mina Converse för att bege mig iväg. Ångesten över att behöva ge sig ut var ett faktum. Trots dubbla lager strumpor stod jag och velade en bra stund i fönstret innan jag lyckades ta mig utanför dörren och ut i det klarvita helvetet.

Så idag har jag rört på mig, ätit en god lunch, träffat en bra kompis och dessutom klarat ytterligare några nivåer i Candy Crush Saga.

Stora händelser för den självömkande arbetslöse.

Dylan

Jag stötte på en ananas

Förra veckan var jag och storhandlade inför den närmaste perioden. Brukar göra det en gång i månaden och sedan klara mig ganska bra ett par veckor på det jag fyllt kylen med. De senaste gångerna jag varit och handlat har jag flera gånger suktat lite efter en viss ananas i grönsaksavdelningen, men hittills varit alldeles för blyg för att våga gå fram till den.

Nu senast tog jag dock mod till mig, gick självsäkert fram till dess hylla och slängde fram en schysst öppningsreplik. Det ena ledde till det andra som sedan i sin tur kortfattat slutade med att den följde med mig hem. Huruvida detta är en anekdot till mitt senaste ragg eller inte får ni avgöra själva.

God var den i alla fall.

Dylan

Veckan som är

Det här med att få rutin på livet var kanske lättare sagt än gjort. Större delen av veckan har jag traskat runt och legat en dag efter i huvudet. Det var först i onsdagskväll som jag fick reda på att det faktiskt var onsdag och inte tisdag, som jag först trodde. Plötsligt var man halvvägs till helgen, det var lill-lördag och innan jag visste ordet av det hade jag en öl i handen tillsammans med Kristofer och några fler på Världens Bar.
Men det blev i övrigt en lugn kväll, lyckligtvis.

Som ni säkert inte ser på bilden så var jag på bio med Jocke igår. Jack Reacher fick det bli och varken jag eller han (Jocke, alltså) hade någon aning om vad filmen handlade om mer än att det var en actionfilm med Tom Cruise. Dock två faktum som med lätthet övertygade oss till att se den utan någon mer ingående info. Den visade sig vara bra dessutom, klart sevärd!

Efter bion begav jag mig hem till Marcus där lite fler höll låda under kvällen. Missade den sista spårvagnen hem och fick mig en hälsosam promenad hem på knappt 20 minuter. Hade värsta hälsodagen igår kan man säga, då det även blev en promenad hem från stan efter bion. Funderar starkt på att börja ta lite längre promenader, trots att det är bland det tråkigaste jag vet. Mest för att börja röra på mig åtminstone litegrann. Kunna sova bättre.

Det ryktas om att det är fredag idag. Så ikväll kommer Hanna över för en tacokväll. Blir nice!

Dylan

Partydygnsrytm

Nej, jag dricker inte öl och knaprar Panodil samtidigt. Lovar. Däremot sitter jag i ett väldigt mörkt och stökigt rum.

Den här veckan kan mest troligt ha varit en av de mest värdelösa veckor i min alldeles egna lilla världshistoria. Historian man kommer undervisa om i skolor några år efter att min plan om världsherravälde gått i lås. Den världshistorien.

Nyårsafton blev ju, som tidigare nämnt, väldigt lyckat. Dagen efter det låg jag hemma och var bakfull och därefter har jag mer eller mindre legat kvar i standbyläge i väntan på bättre tider. Och trots mitt standbyläge så lyckades jag fånga en förkylning nu i dagarna som jag sedan kom att spendera min fredagkväll med. Men det var mysigt. Vi såg på film, åt god mat och hade lite tända ljus, min förkylning och jag.

Vad jag med andra ord åstadkommit de senaste dagarna är att ha legat under min filt, avklarat två säsonger av nyinspelningen på TV-serien V samt sett klart den femte säsongen av How I Met Your Mother. Att gå till sängs närmare kl05 på morgonen för att sedan gå upp kl12 har blivit standard. Jag kallar det partydygnsrytm, trots att det bortsett från nyårsaftonen varit allt annat än party den här veckan.

Tar nya tag på måndag. Ställa tillbaka dygnet, börja sköta min knarkarkvart till lägenhet igen och försöka ta vara på livet lite bättre.

Dylan