Min resväska och jag

Jag och min resväska står varandra närmare än någonsin just nu. Inte bara bildligt utan även bokstavligt talat. Han var varit en lika trogen reskompis som han varit resväska sedan flera år tillbaka. Tillsammans har vi rest världen över både från USA i väst till Kina i öst.

När jag menar att vi står nära varandra bokstavligt talat så är det för han står bredvid min säng sedan några månader tillbaka. Under min tid i Kina agerade han mer eller mindre garderob på heltid. Månaderna efter att jag återvänt hade han samma funktion inte bara för att jag inte orkade tömma och flytta ut honom från rummet, utan också lite för att det blivit lite av en trygghet att ha honom där.

Efter flertalet kommentarer och massvis kritik från vänner och familj så fick jag se verkligheten i vitögat och flytta ut honom till förrådet över sommarmånaderna. Sedan var det dags för mig att flytta hemifrån och då var jag allt annat än långsam med att använda honom till att förflytta kläder. Så nu står han åter igen framme, sedan slutet av sommaren och har blivit en fullt naturlig del av min vardag.

Det återstår ännu att se, men det känns som det dock börjar bli tag att ta tag i verkligheten. Skaffa mig en bokhylla så jag kan tömma återstående flyttkartonger samt flytta ned min trogna reskamrat till källarförrådet.

När den dagen kommer så lär garanterat en känsla av ensamhet och tomhet infinna sig hos mig.

Dylan