Lite av min musikhistoria
Mitt musikintresse startade på riktigt när jag var omkring 13 år och började spela elbas i ett band tillsammans med min morbror och en gammal barndomsvän till honom. Just vid den tiden var min musiksmak allt annat än bred eller särskilt säker. Det enda album jag ägde var Californication (Red Hot Chili Peppers) samt några brända CD-skivor med blandrock ifrån min morbror. Det var innan jag laddade ner musik olagligt, innan Spotify bar påtänkt och innan YouTube slagit igenom. Hade jag vetat hur man laddade ner musik vid den tiden hade det ändå inte gjort någon skillnad då jag inte visste vad jag skulle ladda ner för musik.
Det var väl tack vare att mina vänner också började lyssna mer intensivt på musik som jag lärde mig om de grupper och den sorts musik som fanns att lyssna på. Att lyssna på Slipknot och Iron Maiden på sjukt hög volym på högtalarna som min kompis farsa ägde var bland det härligaste som fanns vid den tiden. Då någon gång blev jag kär i den tunga metallens ljuvliga toner.
Fast det här inlägget tänkte jag tillägna en helt annat låt, grupp och sorts musik. Ett album jag glömde nämna ovan var Gorillaz självbetitlade album som jag haft ett bra tag. Misstänker att jag önskade mig det i present någon gång för att de spelade deras bra låtar på MTV och ZTV. Nu kanske jag varit aningens motsägelsefull för nu nämnde jag ju två musikkällor som fanns men som jag missat.
Hur som helst så är det ett album jag lyssnar på än idag och som jag av någon anledning låter som allra bäst, hur konstigt det än må låta, när jag är bakfull. Det passar in som pricken över i:et och körsbäret på glassen. Helt jäkla perfekt!
Japp, så lyssna på en av de bättre låtarna av detta grymt bra album.
Dylan