Lördagsimprovisation

IMG_2259Att komma igång med bloggandet var lättare sagt än gjort. Bilden på Josefinis passade jag på att ta under de tio minuter vi hann spendera på Erikshjälpen i lördags innan de stängde.

Vi försov oss något brutalt i lördags (vilket egentligen så klart är fullt tillåtet en helgdag) men fick därav ändra våra planer litegrann.  Nu minns jag inte den egentliga planen i detalj mer än att den innehöll en fet baconfrukost och besök på minst tre second hand-butiker i stan. Istället fick det bli en varsin rostad macka och sedan en lång spårvagnstur till ovan nämnda second hand-butik på andra sidan stan som visade sig stänga en hel timme tidigare än beräknat. Resten av dagen kom vi att improvisera med fönstershopping på stan, lördagsgodis och hemmakväll bestående av film, ett årsintag av onyttigheter samt lite mys.

Alldeles precis nyss insåg jag att  min halva arbetsvecka redan passerat. På fredag har jag tagit ledigt för att tillsammans med min älsklingsfinis, och drygt 60 stycken damer från jobbet, ta oss ner för en heldags insane shoppingspree på Ullared och en rivstart med bussen kl06 på natten. Räknar med att det kommer bli minst lika spännande som sist.

Älsklingen min är taggad till tusen.

Dylan

En kärleksfull kväll

wpid-IMG_5285_Peter.jpgI fredags kl18 checkade Josefine och jag in på Elite Grand Hotell här i stan.  På rummet möttes vi av kyld Champagne, en fruktbricka och en bukett rosor till Finaste. Romantiskt var bara förnamnet och det var när vi steg in på rummet som jag insåg att hotell var ett bra drag i jakten på en romantiskt Alla Hjärtans Dag och en kväll utöver det vanliga.

Väl på rummet gjorde vi oss i ordning för kvällen, gosade och smuttade på varsitt glas bubbel innan vi sedan begav oss iväg för middag på Restaurang Lagerqvist. Den nionde restaurangen jag dagen innan ringde i jakten på ett ledigt bord lyckades ändå vara en av de finare restaurangerna i stan.

Därefter begav vi oss till bion för att se The Secret Life of Walter Mitty. Det var där någonstans jag insåg att jag underskattat förväntningarna gällande firandet av den romantiska dagen här i stan. Både på restaurangen och på biografen så flödade det av kärlekspar som firade Alla Hjärtans Dag.

Kort sammanfattat blev vår kväll tillsammans riktigt lyckad! Bara det ensamma faktumet att jag fick spendera kvällen med den jag älskar mest gjorde den för min del till världens bästa Alla Hjärtans Dag.

Dylan

Ostiga ingredienser

wpid-IMAG0661_Aladin.jpgRedan efter jobbet igår fick jag min Alla Hjärtans Dag-present av min underbara fästmö. En stor burk med handskrivna kärlekslappar och en bok där hon personligen fyllt i över 100 saker.

Varje gång Josefine ger bort presenter, vare sig det är till mig eller någon annan närstående, blir jag lika imponerad över hur kreativa och träffande presenter hon lyckas med. Presenten ovan uppskattade jag något enormt och är utan tvekan en av de finaste presenter jag fått. Tycker även att (hur sinnesjukt ostigt det än låter) det är ett bra exempel på att allt som egentligen behövs för en uppskattad present är lite kärlek och kreativitet.

Vår romantiska kväll är planerad in i minsta detalj och egentligen går jag nu mest och räknar ned timmarna till att den ska börja. Dock var jag visst sent ute med bordsbeställningen då jag under gårdagen fick ringa inte mindre än nio(!) restauranger i stan innan jag fann en med ledigt bord för två.

Fel hade jag som fått för mig att det var inne att hata och icke-fira allt vad det kommersiella Alla Hjärtans Dag heter.

Dylan

Call me Mr. Valentine

wpid-IMG_20140213_120826.jpgImorgon, den 14 februari, är det Alla Hjärtans Dag. En dag som är fruktad av vissa, hatad av andra och för de flesta egentligen bara en dag som alla. Personligen har jag aldrig varit mycket för att fira Alla Hjärtans Dag. Då främst av den anledningen att jag tidigare bara haft mig själv att fira den med.

Det var lite mer än ett år sedan jag och min Käresta fick kontakt med varandra. På den tiden såg hon det, liksom jag, mer som ett kommersiellt jippo (vilket det egentligen är) och vägrade att fira det annat än med sin bästa vän.

Det gör mig lyckligast att hon inte håller fast vid de orden. Att jag faktiskt får fira Alla Hjärtans Dag tillsammans med henne. Har kanske, eventuellt gått lite ”over the top” när det kommer till morgondagens kärleksfirande. Nämligen är det så att jag försökt garantera att det, åtminstone för oss båda, inte kommer bli en dag som alla andra.

Alla Hjärtans Dag spenderar jag alltså med den person som betyder mest, imorgon kväll ska jag skämma bort Henne med massa romantik.

Dylan

Lunchdejt

Något som är ganska skönt med min arbetsplats är att de är ganska lättsamma gällande lunchen, så länge man tar igen den så är det inga problem att ibland ta långlunch eller en senare lunch för den delen. Vilket jag idag utnyttjade genom att möta upp och luncha med min Käresta på stan.

Ikväll ska vi åter träna oss biffigare på gymmet! Jag ser till och med fram emot att nästa vecka börja boka in diverse ledarledda träningspass som verkar intressanta och hoppas på att faktiskt hålla igång med träningen regelbundet nu.

Dylan

wpid-IMG_32525619207199.jpeg

Hello world

Bloggen är äntligen uppe och rullar igen, tack vare min morbror som flyttat över den till en ny server samt uppdaterat mjukvaran på min WordPress. Vilket så klart känns riktigt kul då bloggning, fram till förra året, varit en naturlig del av min vardag sedan jag var omkring fjorton år. Så det senaste mer eller mindre blogglösa året har varit tufft när det kommer till skrivsuget. 

Nylanseringen av min blogg förtjänade ett nytt tema, dock kan den nog komma att bytas ut flertalet gånger den närmaste tiden då jag, som tidigare nämnt, har en beslutångest som heter duga.

Förhoppningarna med bloggen är att under året kunna dela med mig av lite vardagshändelser, en del offentliga kärleksförklaringar till världens mest underbara fästmö samt även eventuellt skriva av mig lite tankar kring film och appar och liknande saker som intresserar mig. Med förhoppningar om att det även kommer intressera er.

Nu ska jag och min stora kärlek bege oss iväg hem till familjen för en traditionell söndagsmiddag. Med tanke på att vi även hunnit med ett gympass (mitt första för i år!) så kommer det inte sitta helt fel med lite mat.

Dylan

En träbent morgontrött

Imorse förundrades jag litegrann över mig själv och min förmåga att äntligen kunna småspringa ifrån horden av den långsamma och morgontrötta klunga av människor som också går av spåvagnen på väg till jobb och skola. Jag själv har oftast mer bråttom än vad som kan vara särskilt hälsosamt och är allt som oftast sen till jobbet och brukar då mest vilja putta långsamt folk åt sidan.

Anledningen till att jag förundrades över att jag äntligen kunde gå väldigt, väldigt snabbt imorse beror på att jag gjorde illa foten på Nyårsafton. Blev soffliggandes några dagar efteråt, haltade sedan som en träbent i över en vecka och det är först de senaste dagarna som svullnaden gått ner och färgen återgått till det normala. Lite ont gör det dock fortfarande.

I all den extas som flödade strax innan tolvslaget snubblade jag. Och man skulle väl kunna säga att det egentligen var en rätt pissig start på året. Men samtidigt var incidenten både för stunden och i efterhand väldigt lättglömt då det nya året firades in tillsammans med de bästa av vänner och världens mest underbara – Josefine.

Vet inte riktigt vad jag skulle vilja komma fram till med detta inlägg, mer än att min fot gör ont och att jag hade ett grymt nyårsfirande. Möjligtvis skulle jag vilja dela med mig av känslan om att 2014 kommer bli ett riktigt bra år.

Dylan

Igår var jag på date med min käresta, med Josefine. Vi staplade oss ner på stan i snöovädret, med hjälp av spårvagnen, för en romantisk två rättersmiddag. Därefter gick vi för att se filmen ”Hundraåringen” på bio. En film som faktiskt visade sig vara riktigt bra och ganska påkostad för att vara svenskproducerad. Faktumet att det är den bästa biofilm vi sett hittills i år säger kanske inte så mycket med tanke på att det även var den första vi såg i år. Men bra var den i alla fall, som sagt.

Dejten var en del i min julklappskalender till henne. Men man skulle kunna säga att vi samtidigt smygfirade in vår månadsdag som sker idag, den sextonde. Tio månader har vi idag varit tillsammans och enligt något som blivit en tradition ska jag, som den extremt smörigt romantiska person jag är, köpa henne en bukett rosor efter jobbet.

Nu är lunchen slut, längtar hem lite extra mycket idag.

Dylan

Förändringar

Högsommaren är här och regnet slår i backen. Paraplyet som, tillsammans med surfplattan, toppar listan över bästa köp från förra året används regelbundet känns det som. Dock är jag inte den som klagar utan snarare den som trivs bra i sådant väder. Speciellt när jag som nu (under rasten) sitter på mitt arbetsrum på jobbet, eller när man sitter hemma med bästa sambon framför en film eller då jag traskar under ovannämnda toppköp. Helst gärna hållandes sambon i handen.

Om lite drygt en månad flyttar vi äntligen till större boende. I lika lång tid har vi nu varit sambos i den trånga men väldigt välmöberade etta vi nu huserar. Var dum nog att säga upp nuvarande boende innan dess att vi hade någonstans att bo. Men som en god vän sade så är det väl med kniven mot strupen som jag faktiskt jobbar som bäst, eller får någonting gjort alls för den delen. Vi flyttar från 26 kvadratmeter till nästan det dubbla. Planerna vi har med framtida möbler och tapeter höjs mot skyarna och förhoppningsvis kommer vi till slut även att nå dit, tids nog. Ska bli väldigt kul att nu få vår alldeles egna hyresrätt istället för den andrahandsbostadsrätt vi har nu. Lite skillnad blir det allt.

Förutom att ha skrivit lägenhetskontrakt den senaste veckan har jag även  fått svälja stoltheten som en av stans bekvämaste snubbar och faktiskt börjat bege mig ut för att springa. Att jag springer regelbundet är ännu för tidigt att påstå, men dock har jag ännu lyckats hålla schemat som säger åt mig att springa varannan dag med Josefine. Och ska jag vara ärlig så känns det, än så länge, väldigt bra att röra på sig.

Med andra ord blir det eventuellt en springtur ikväll. Alternativt en välbehövlig myskväll i soffan med Finaste om vädret inte vänder mot det bättre. Eller sämre.

Hur man nu ser på saken.

Dylan

Mitt blir till vårt

Den 24 maj är det tre år sedan jag började skriva den här bloggen. ”Med ett kliv ut i vuxenlivet”, löd underrubriken då jag bara några veckor senare sprang ur gymnasiet. Mycket har man hunnit med under de tre åren som har gått.

Det finns ett tidigare skrivet blogginlägg här om att jag tar mitt liv ett halvår i taget. Stannar upp, ser efter var jag befinner mig och undrar nyfiket var jag står om ytterligare ett halvår.
En gång fann jag mig själv i Kina.
En annan gång jobbandes på toppen av en silo.
Och för bara ett halvår sedan hittade jag mig själv bakom skolbänken.
Gemensamt för dessa stunder är att de varje gång varit väldigt oförutsägbara. Ställen jag inte alls trodde mig befinna mig på bara ett halvår tidigare.

För stunden befinner jag mig i min alldeles egna andrahandshyreslägenhet. Jag har jobb. Och om tre veckor delar jag dessa 26 kvadratmeter med min sambo och flickvän som äntligen också fått jobb i stan. Vilket känns väldigt bra och mycket mer. Jag känner mig glad, mår bra och ser fram emot att bli familj med Josefine.

Det är dock rätt ovant att säga det högt. Flickvän. Sambo. Familj.

Mer än jag vågat hoppas på för bara ett halvår sedan.

Dylan